Från örtagården leder till Golgata en vägsom Fadern själv bereder och tecknar steg för steg.
Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.
Av kärlek till oss arma vår Jesus den har gått.
Av kärlek till oss arma vår Jesus den har gått.
Hans hjärta, dyra, varma, sitt dödsstygn där har fått.
Till parsdis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.
Ack, se! I oljelunden förskräckt han faller ner
i hemska midnattsstunden och suckar, ängslas, ber.
Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.
O gudakärlek ömma! Han villigt bar på sig
den synd som oss vill döma och frälste dig och mig.
Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.
Den sköna himladräkten han köpte åt oss då,
åt all folk och släkten som inför honom stå.
Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.
Nu må vi alla dröja vid helga korstes stam!
I tron oss där förnöja, med blicken på Guds Lamm.
Till paradis den vägen bär, men en smärtornas väg det är.
Blott så vår själ kan lära den evigt nya sång,
till Guds och Lammets ära, som sjungas skall en gång:
Han allt för oss fullkomnat har, men en smärtornas väg det var.
Carl Gerhard Liender
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar