Maria, Herrens moder, såg ej sin morgondag,men kallelsen från ovan hon tog fast hon var svag:
Dig vill jag tjäna, Gud; jag känner inte vägen,
men led mig med din vilja, jag lyssnar till ditt bud.
Maria, Herrens moder, en enkel människa blott,
fick bli den tomma kalken för kärlek utan mått.
Och stallets foderbord fick bli den enkla bädden
när himmelrikets konung kom hit till denna jord.
Maria, Herrens moder, i natt och ensamhet
hon kände smärtans svärdsegg i hjärtat tränga het,
när hatets mörka fors slog samman över Sonen,
som smädades, förföljdes och naglades på kors.
Maria, Herrens moder, var trogen kallets bud
och även i sin vånda hon litade till Gud.
I henne växte så det stora löftesordet,
och buren blott av nåden fick hon sin kraft att gå.
Och liksom Herrens moder är Kristi kyrka ock
helt utan makt och välde en nådens vagga dock.
Utblottad må den bli, men när den allting saknar
skall ur dess armod stiga en lovsångs melodi.
Anna-Maija Raittila
Så är det
- när vi själva blir uttömda på allt
träder Herren till
och bara Hans nåd är det att vi får stå i Hans tjänst
som enskilda
som församlingar
som kyrka
TACK för den nåden, Herre!
Hjälp oss vara trofasta Din kallelse
- att förkunna Din nåd -
genom Din Son Jesus Kristus
Amen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar