Försonare, som färgar röd den väg där du går fram,i dina spår blott trygg jag går, du blödande Guds Lamm.
Försonare, du svettas blod uti Getsemane,
du ångest lider där för mig och bär all syndens ve.
Försonare, till Golgata jag ser dig blodig gå
och törnekrönt du korset bär, som du skall dö uppå.
Försonare, "Min Gud, min Gud, hur övergav du mig?"
jag hör dig ropa där i nöd på korsets smärtestig.
Försonare, med blodig hand mitt skuldebrev du tar
och naglar det vid korset fast; nu ingen skuld jag har.
Försonare, ett saligt ord mig sist från korset når
"Fullkomnat!" ropar du för mig, och nu jag leva får.
Försonare, i dina spår, så röda av ditt blod
mig alltid led och lär mig tro att du min sak gjort god.
Försonare, sträck ut din hand, din genomstungna hand,
och drag till dig ditt köpta folk i varje, varje land.
Arvid Hydén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar