Jag ser Hans spår varhelst en kraft sig röjer,
en blomma doftar och ett ax sig böjer...
Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara!
(J O Wallin, Finlandssvenska psalmboken 449)
Du går över jorden
lämnande Dina spår av skönhet
- Din hand har gjort det -
en doft av Evigheten
dröjer kvar
här hos oss, ännu jordbundna,
men längtande efter frigörelsen,
vår själs förlossning
och den fullkomliga återföreningen
med Dig.
Jag hör Hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusar,
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala.
Likväl ett töcken mig från Honom stänger;
min bön, men ej min blick till Honom tränger.
Tänk om jag en gång Honom såg och hörde,
han vid mig rörde.
(JO Wallin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar