En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar,nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar.
Och solens ljus och lundens sus och bäckens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.
Sin lycka och sin sommarro hörs yra fåglar prisa,
ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa.
En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden,
från blommorna och träden.
Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder,lär mig att akta främst ditt ord och dina nådesunder.
Allt kött är hö, var växt skall dö och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.
Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen.
Min ande giv det nya liv som aldrig skall förblomma
fast äng och fält står tomma.
Väl må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt:min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt.
I paradis han, god och vis, mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.
Carl David af Wirsén i Finlandssvenska psalmboken 539
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar