På bergfast klippgrund det står en fyr,
där bränning bryter och skummet yr
i höstdagjämningens stormar,
omkring den går vågen i skumdräkt vit
och suckar sin klagan för hård granit
hur nyckfullt vart vindkast den formar.
Blott den som reser på klippfast grund
sin fasta byggnad mot himlens rund
så högt över svallet det vreda,
att han blott av stänket från böljorna nås,
när uti millioner atomer de slås,
blott den förmår lysa och leda.
Karl August Tavaststjerna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar