Tacka Herren...

Tacka Herren, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Tacka gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.
Tacka herrarnas Herre, ty hans nåd varar evinnerligen;
honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen;
honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen;
honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen;
honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen;
solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen;
månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen...
Tacka himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.
Psaltaren 136

Ledfyr

På bergfast klippgrund det står en fyr,
där bränning bryter och skummet yr
i höstdagjämningens stormar,
omkring den går vågen i skumdräkt vit
och suckar sin klagan för hård granit
hur nyckfullt vart vindkast den formar.

Blott den som reser på klippfast grund
sin fasta byggnad mot himlens rund
så högt över svallet det vreda,
att han blott av stänket från böljorna nås,
när uti millioner atomer de slås,
blott den förmår lysa och leda.
Karl August Tavaststjerna

vägar vidare och Vägen

I vår kyrka funderar man och diskuterar om vägar... vidare...
Har man kört fast, kommit in i en återvändsgränd, eller kanske vilse...?
Vet man ens vart man är på väg...?
Och hur är det med Kartan...
är den borttappad, glömd, eller för "gammal"...?

Kartritaren säger: "Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra"

Frågan är - vill man lyssna?

"Men detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. De säger inte i sina hjärtan: 'Låt oss frukta HERREN, vår Gud..."

"Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning. Både profet och präst, alla handlar de lögnaktigt. De tar det lätt med att hela mitt folks skada och säger: 'Allt står väl till, allt står väl till'. Men allt står inte väl till..."

"Så säger HERREN: 'Ställ er vid vägarna och spana, fråga efter de urgamla stigarna. Fråga efter den goda vägen och vandra på den, så skall ni finna ro för era själar.'
Men de svarade: 'Vi vill inte vandra på den.' När jag satte väktare över er och sade: 'Lyssna till ljudet från hornet', svarade de:'Vi vill inte lyssna'."

"Ty det är ett upproriskt folk, barn som ljuger, barn som inte vill höra HERRENS undervisning och som säger till siarna: 'Skåda inte!' och till profeterna: 'Profetera inte för oss det som är sant. Tala smickrande ord till oss, profetera bedrägliga ting. Vik av från vägen, gå bort från stigen, låt oss slippa se Israels Helige.'"

"O, du Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer. Han skall förvisso vara nådig mot dig när du ropar. Så snart han hör din röst, skall han svara dig. Visserligen skall HERREN ge dig nödens bröd och lidandets dryck, men sedan skall dina lärare inte längre gömmas undan, utan dina ögon skall se dina lärare. Och vare sig du viker av åt höger eller vänster, så skall dina öron höra detta ord ljuda bakom dig: 'Här är vägen, gå på den'."
(Citaten från Herrens profeter Jeremia och Jesaja)

Låt oss vända om till HERREN! Låt oss följa Honom, som säger: "Jag är Vägen..."
...försoningens och förlåtelsens väg...
På den Vägen ryms vi att vandra sida vid sida, och ingen behöver knuffa ut någon annan!

Endast så kan Kyrkan - Kristi kropp - bevaras levande och hel. Och ingen kroppsdel behöver amputeras bort, så som någon har antytt att det borde...

När aposteln Paulus i 1 Kor undervisar om lemmarna i Kristi kropp, fortsätter han: "Nu vill jag ytterligare visa er en väg, en övermåttan härlig väg."
Och i kap 13 får vi läsa om Kärlekens Väg... som också är Sanningens Väg...

Vägen vidare heter JESUS, han som själv är ORDET, våra fötters lykta och LJUSET på vår stig...

höst

Fram skrider året i sin gång
nu gulna lund och lid.
Farväl med all din lust och sång
du korta sommartid.

Snart suckar vinterstormens röst: allt vissnar och förgår.
Men vissnar allt, jag vet en tröst, som under allt består.

Låt gulna varje blad på kvist, låt falna varje strå;
Guds rika nåd, det vet jag visst, den skiftar ej ändå.

Jag vet ett träd så friskt och grönt, när döden råder här:
På Golgata det blommar skönt, och evig frukt det bär.
Ur psalmboken 542


Höst - en förunderlig tid.
Så vacker, men samtidigt vemodigt sorgesam.
Förgängelse och död... ändå ett löftets skimmer i de gyllene solstrålarna...
Hopp om nytt liv, i en ny vår.

"Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn,
men om det dör, så bär det mycken frukt"

Avskedet är inte evigt...
i den nya våren och sommaren blommar Livet

Evighetens morgon

Jag vet mig en morgon skön och ljus

med sång i de gröna lunder,
då kommer till mig från himlens hus

Guds Son i gryningens stunder
Och väcker mig upp ur dunkel natt

till eviga livets under.

Den morgonen är mitt hjärtas fröjd

och ofta på den jag tänker.
Som lärkan sjunger i himlens höjd

och rymden i solljus blänker
så vill ock mitt hjärta prisa högt

dig, Gud, som all tröst mig skänker.

Då kallar Guds Son från död och grav

med bjudande stämma alla.
Då viker mörkret från land och hav,

vart hinder Gud låter falla,
då ropar min Herre: Res er upp,

till liv får jag nu er kalla!

Och himmelens portar öppnas då,

där samlas de frälstas skara.
Gud, låt oss i nåd det landet nå

där själv du är solen klara.
Gud, skänk oss din nåd för Kristi skull

att evigt hos dig få vara.
Finlandssvenska psalmboken 561, 3-6

Morgonbön

Morgonbön

Min dag är ny, o Gud

Jag vill inte röra den

förrän du hållit den i dina händer.

Välsigna den åt mig innan du

bryter den i timmar, minuter, sekunder

som du bröt välsignat bröd

till tusendes mättnad.

Låt min dags välsignade bitar

fylla tomrum hos någon...

Okänd författare

någon ser dig...

Någon läser idag i den bibel du är,
någon lyssnar idag till det budskap du bär,
någon söker inom dig en bild av Guds son,
skall han finna ett återsken ovanifrån?

Någon följer med blicken de vägar du går,
någon evighetstörstande ser dina spår,
någon räcker i längtan en trevande hand,
skall han ledas i tro mot ett ljusnande land?

Någon ser dig idag, men du vet inte vem ---
skall du öppna en dörr eller stänga ett hem?
Skall du säga ett ord, som likt vinden förgår
eller avbilda honom, som evigt består?
Gun Strandberg

- Mycket tänkvärt -

Hur dyrbar är inte din nåd!

HERRE, upp i himlen räcker din nåd, din tofasthet ända till skyarna.
Din rättfärdighet är som väldiga berg, dina domar som det stora havsdjupet.
Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
Människors barn har sin tillflykt under dina vingars skugga.
De mättas av de rika gåvorna i ditt hus,
av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.
Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus.
Ur Psaltaren 36

Vem har jag i himmelen utom dig!
Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
Ur Psaltaren 73

Ljuset mörker eller Ljus i mörkret...

"Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet.
Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker.
Se därför till att ljuset i dig inte är mörker.
Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt fulla sken."
Jesus i Lukas evangelium 11:33-36


"Jesus talade åter till dem och sade:
'Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus' "
Johannes evangelium 8:12

Det handlar alltså om att kunna se...
Om ögat är sjukt kan vi inte fokusera blicken. Vi hittar inte rätt, tappar spåret och går vilse i snårskogen.
Det gäller att hålla blicken fäst på Honom, som går före och visar vägen, på Honom som är Ljuset själv, den klara Morgonstjärnan.
Men om ögat är skumt så att vi inte ser var Han går, har Han medicinen: "salva att smörja dina ögon med, så att du kan se".
Och med friska ögon, ser vi Honom, där Han uppenbarar sig i sitt Ord. Och till det skall vi hålla oss som till ett ljus som lyser i en dyster vildmark, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i våra hjärtan...

kyrkan och Kyrkan

Det reser sig över staden, tornet med Korset, och alla vet - här finns en kristen kyrka...
Här möter jag den Evige, i Ordet, nattvarden, bönen och lovsången...
Här får jag dela gemenskapen med systrar och bröder...
Här får jag lägga av bördan, och ta emot förlåtelsen...
Tornet med korset visar: här är kyrkan!
Men inte alltid... Den osynliga Kyrkan, eller Guds rike, syns inte för det jordiska ögat. Kanske får jag se det glimtvis med det inre ögat. Men endast Kyrkans Herre ser dess gränser...

"Sin enda grund har kyrkan i Kristus, Frälsaren.
Hon är Guds egen byggnad, den nya skapelsen.
Hon var den Kristus sökte med evangelium,
den brud han återlöste från världen med sitt blod.

Fast spridd i många länder är kyrkan endast en
och har en enda Herre och en bekännelse.
Av vatten född och Ande till ett och samma hopp
hon går till löfteslandet med samma resekost.

Med undran och med löje ser världen hur hon slits
av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid.
Hur sällsamt klingar orden i kyrkor utan fred
om Herrens frid på jorden, om Guds barmhärtighet.

När lögn och våld förmeras, var är då jordens salt?
Vem hjälper och vem helar vid världens sönderfall?
Må kyrkan bli som fordom ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron, för sanningen ett värn.

Guds kyrka är gemenskap med Fadern och hans Son,
det skådar hon och erfar i Andens kraft och nåd.
Guds helgon och martyrer betygar det med blod.
Omkring dem sjunger rymden där segerns kyrka bor."
Ur finlandssvenska psalmboken 167

Finner Han frukt?

Vi lever i höstens och skördens tid... Trädgårdsmästaren vandrar omkring i trädgården sökande efter frukt...

Jesus säger:

"Jag är den sanna vinstocken och min Fader är vingårdsmannen. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han för att denn skall bära mer frukt.
Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.
Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.
Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består.
Och det befaller jag er att ni skall älska varandra."
Ur Johannes evangelium, kapitel 15

"En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på dethär fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få utsuga jorden? Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. Kanske bär det frukt nästa år.
Annars skall du hugga ner det."
Ur Lukas evangelium, kapitel 13

"Akta er för de falska profeterna...
På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar?
Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt.
Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt.
Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.
Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt.
Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja."
Ur Matteus evangelium, kapitel 7

Om Andens frukt kan vi läsa i galaterbrevet.
Sådan frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

Hur är det? Finner han frukt, och hurudan är den?
Förbarma Dig, store trädgårdsmästare...!

Se han kommer...

Se till att ni inte föraktar...

Matteus 18
Lärjungarna frågade Jesus:
"Vem är störst i himmelriket?"
Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade:
"Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket..."

Idag är det änglarnas och barnens dag.
Något att tänka på för "DE STORA", de som vill synas och räknas med, de som skryter med titlar och kunskap och avhandlingar och forsknings-resultat...
I Guds rike är det de små som räknas! De små, som med tillit och förtröstan ser upp till sin Far. De små, som inte måste visa upp sin egen duktighet för att duga, utan kastar sig i Fadersfamnen, utan förbehåll. De små, som litar på Fars Ord...


"Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup."
Får man vara som ett barn? Låta Far vara Far? Lita på Honom och Hans Ord? Och ännu till ha en vilja att försöka leva i lydnad för vad Han sagt?
Nej, idag är vi ju så upplysta och medvetna! Inte kan man tro allt vad Far säger, det är ju så gammaldags! En modern människa måste lita på vetenskapen... Forskningen visar..., Människan har ju utvecklats..., Tiden har förändrats..., Vi måste använda förnuftet..., Det gudomliga bor i människans inre, där finner man svaren..., Allt är relativt..., Det ena är så gott som det andra...
"Ve över världen som förför. Ve den människa genom vilken förförelsen kommer."

"Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte."
Nej, inte förakta...!?
Tolerans är ju dagens melodi!
Men dedär fundamentalisterna..., De är så konservativa..., Idag vet vi ju mera...,
...inte förakta...!??