Pilatus

 Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna flätade en krona av törne och satte på hans huvud och klädde honom i en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de slog honom i ansiktet. Pilatus gick ut igen och sade till dem: "Se, jag för ut honom till er, för att ni skall förstå att jag inte finner något brottsligt hos honom." Jesus kom då ut, klädd i törnekronan och purpurmanteln. Pilatus sade till dem: "Se människan!"

När översteprästerna och deras tjänare fick se honom, skrek de:

"Korsfäst! Korsfäst!" Pilatus sade då till dem: "Ta ni och korsfäst honom! Jag finner honom inte skyldig." Judarna svarade: "Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son."

När Pilatus hörde det, blev han ännu mer förskräckt, och han gick tillbaka in i pretoriet och sade till Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade till honom: "Svarar du mig inte? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?" Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld." Från det ögonblicket försökte Pilatus frige honom, men judarna skrek: "Friger du honom är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till konung sätter sig upp mot kejsaren."

 När Pilatus hörde de orden, lät han föra ut Jesus och satte sig på domarsätet, på den plats som kallas Lithostroton, på hebreiska Gabbata. Det var påskens tillredelsedag, omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er konung!" De skrek: "Bort med honom, bort! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er konung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan konung än kejsaren." Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas.

Så berättar evangelisten Johannes om Pilatus´ roll i passionsdramat.

Hos de övriga evangelisterna kan vi läsa mera

--- 

Jag har tänkt på dig, Pilatus...

När jag var barn, tyckte jag det var orättvist att du fick skulden för att Jesus dömdes till döden.

Du insåg att Han inte var skyldig till något brott, utan förstod att det var av avund som översteprästerna utlämnade Honom.

Du försökte ju verkligen, på många olika sätt, få Honom frikänd.

Till sist tvådde du dina händer - och avsade dig all skuld för Hans död.

Men ändå...

Du försökte komma från ditt ansvar genom att sända Honom till Herodes i stället - och blev "på köpet" Herodes' vän.

Du gav efter för folkets rop och påtryckningar och lät gissla Honom, som du fann oskyldig - för du ville ju vara folkets vän.

Du satte dig på domarsätet - för det var viktigt för dig att vara kejsarens vän.

Och...

du fick ännu en sista chans att följa din innersta övertygelse och frikänna Jesus från all skuld.

Herren själv befäste för dig Hans oskuld, då Han i en dröm talat till din hustru, som sände bud till dig, där du satt på domarsätet, och lät hälsa att du inte skulle befatta dig med "denne rättfärdige man".

Men...

folkets vilja vägde tyngre - och du frigav Barabbas

och utlämnade Jesus till att korsfästas.

---

Knappast kunde det kännas gott inom dig efteråt, eller...?

Förtärde dig tvivlens och ångerns tankar?  "- Vad är sanning?"

Var det värt priset att bli vän med Herodes, den räven?

Fick du det tack och den hyllning du väntade dig av folket?

Och kejsarens förmåner - uppvägde de dina inre kval?

Hur blev det månne med förhållandet till din hustru? Kunde hon bevara sin tilltro och sin aktning för dig?

Kunde du behålla aktningen för dig själv?

---

Kunde du ha valt annorlunda

- stått emot alla de frestande, hotande, påstridiga rösterna -

eller var det ditt öde att bli den som fällde domen över den Oskyldige

så att Guds plan skulle fullbordas

och de skyldiga gå fria?

...

Kom du någonsin till rätta med din egen skuld,

den skuld som trots allt inte gick att tvätta bort med tvål och vatten i ett handfat?

---

 Förstod du att den Rättfärdiges oskyldiga blod kunde tvätta också ditt hjärta rent...?