Judas

 

Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. Han gick och talade med översteprästerna och ledarna för tempelvakten om hur han skulle kunna utlämna Jesus åt dem. De blev glada och lovade att ge honom en summa pengar. De vägde upp trettio silvermynt åt honom. Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna Jesus åt dem utan att folket var med. 

"Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för honom att han inte hade blivit född." Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, inte är det väl jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."

Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: "Gör snart vad du tänker göra." Men ingen av dem som låg till bords förstod, varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt till honom, att han skulle köpa något som de behövde till högtiden, eller att han skulle ge något åt de fattiga. Då han hade tagit emot brödstycket, gick han genast ut. Och det var natt.

Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane. Där låg en trädgård dit han och hans lärjungar gick. Men Judas, han som skulle förråda honom, kände också till det stället, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar. 

 

Och se, medan Jesus ännu talade kom Judas, en av de tolv, och efter honom en folkhop med svärd och påkar, facklor, lyktor och vapen. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. Förrädaren hade avtalat med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser den är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!" Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sade till dem: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Han sade till dem: "Jag Är". Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus sade till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken. Än en gång frågade han dem: "Vem söker ni?" De sade: "Jesus från Nasaret." Jesus svarade: "Jag sade er att det är jag. Om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå!"

Och Judas gick genast fram till Jesus och sade: "Var hälsad, rabbi", och kysste honom. Jesus sade till honom: "Min vän, varför är du här? Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

" Men detta är er stund och nu råder mörkrets makt. Skrifterna skulle ju uppfyllas."

Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Du vill se det så." Då kastade han silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han och hängde sig. Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." Och de beslöt att för dessa pengar köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än i dag Blodsåkern. Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig
_______

Judas - du arma människa

bättre hade det varit för dig att du aldrig blivit född!

Du gav dig till mörkrtes makter för trettio silverpenningars skull.

Men "girigheten är avgudadyrkan", säger den Ende sanne Guden,

som du sålde för samma billiga peng.

Samtidigt sålde du din själ.

Din bittra ånger kunde inte hjälpa dig...

Också du hör till dem, som en gång plågade mitt barnasinne...

- för att du var så vidrigt falsk!

Du hade redan sålt din Vän och fått dina silverpengar

och kommit överens om tecknet,

och ändå frågar du: "Inte är det väl jag?"

Och sättet du förrådde Honom på!!

Med en kyss!

Och att du ännu täcktes säga: "För honom bort under säker bevakning"!

Han som bara gjort gott!

Du hade vandrat med Honom i tre år

men likväl kände du inte Fridens Konung.

Men Judas, arma stackare,

det var inte bara din falskhet som plågade barnet.

Lika mycket var det din ånger,

din fruktansvärt bittra, vanmäktiga ånger

när du insåg vad du gjort

- förrått oskyldigt blod -

och pengarna brände i dina händer...

...men du fick ingen nåd...

Du sökte inte hos Honom, som du hade förrått

och sänt i döden

för att Hans oskyldiga blod skulle utgjutas

till förlåtelse och rening

för varje syndare som i sin ånger

vänder om

- till Honom -