törnen

Sorgen, som sitt nät af fibrer väfver

in i alla fibrer af din själ,

kan till slut ett törne bli som kväfver

jordisk lycka och ett himmelskt väl.

Sjukligt smekt, den bildar sist ett galler,

gjordt af taggar, kring din andes hopp.

Ordet själft till sist bland törnen faller

och får ingen kraft att skjuta opp.

Ej så själfviskt kvalets makt skall stänga

mänskohjärtat från dess högsta mål.

Låt din blick igenom hindren tränga,

törnet då skall bli en ljuf symbol!

Smek ej smärtan! — Sök ej bortförklara

heller lättsint hennes stränga bud!

Är hon verklig, icke diktad bara,

o, var viss, hon komma kan från Gud.

Det ett törne finns, som bittert sårar,

men som lifvet dock ej kväfva vill.

Det är heligt, fast det kostar tårar,

och det hör den högsta glädjen till.

Törnet helgar. Törnet blef en ära,

högsta ära, som på jorden fanns.

Sky ej du, att tyst dess taggar bära,

tänk på Mästarns tunga törnekrans!

Anden kämpar, men han öfvervinner,

offerveden lagts på helig mark,

hjärtat brinner, men det ej förbrinner

och i eld blir malmen mera stark.

Törnebusken se! Den ej förtäres

fast den flammar i en eld så stor.

Den af flamman ej föröds, men näres

och i flamman Herrens ängel bor.

(Carl David af Wirsén)

...gör våra hjärtan brinnande

O, att den elden redan brunne, som du, o Jesus, tända vill!

O, att all världen redan funne den frid, som hör Guds rike tll!

Visst glimmar ren i mörka natten, en liten gnista här och där.

Visst är den stora frälsningsskatten för månget hjärta dyr och kär.

Men låt den elden spridas vida och gör den skatten vida känd.

I tron ditt löfte vi förbida, att Anden bliver rikligt sänd.

Kom snart, o Jesus, till oss alla, och värm oss med din kärleksglöd!

Låt oss ej längre gå så kalla för egen och för andras nöd.

Låt nådens bud till alla föras, giv åt ditt rikes framgång fart.

Så att ditt lov dock måtte höras, från alla världens ändar snart!

Och stärk din eld i våra hjärtan, bränn bort, bränn bort allt eget slagg;

Men lindra även luttringssmärtan med din hugsvalans ljuva dagg!

Låt alla egna nästen brinna, de usla brunnar torka ut,

och alla egna stöd försvinna; då blir du ensam Gud till slut.

Du, du är värdig , du allena, att hava ära, lov och pris!

Ack, håll oss alltid vid det ena, att du är ensam god och vis.

Men dina svaga lemmar, Herre, ack låt dem inte söndra sig!

de äro få, så mycket värre, om de ej äro ett i dig.

De äro få, de äro svaga, men håll dem med din starka hand.

Lär dem att älska och fördraga, knyt till, knyt till ditt kärleksband!

Smält allt vad åtskilt är tillsamman, gör varmt vad nu är ljumt och kallt!

Blås upp den svaga kärleksflamman, och bliv du själv vårt allt i allt!

Lina Sandell

Kom, Uppståndne Frälsare och Herre,

och vandra med oss

när vi går ut i vardagen.

Gör våra hjärtan brinnande,

brinnande av kärlek till Dig,

brinnande av kärlek till varandra.

Öppna våra ögon

så att vi kan se!

Kristus är uppstånden!

Ja, Han är sannerligen uppstånden!

Maria stod utanför graven och grät. Och medan hon grät lutade hon sig in i graven. Hon fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid fötternas. Och de sade till henne: "Kvinna, varför gråter du?" Hon svarade: "De har tagit bort min Herre, och jag vet inte var de har lagt honom."

När hon hade sagt det, vände hon sig om och fick se Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: "Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?" Hon trodde att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: "Herre, om det är du som har fört bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom."

Jesus sade till henne: "Maria." Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska: "Rabbuni" - det betyder lärare. Jesus sade till henne: "Rör inte vid mig, ty jag har ännu inte farit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem att jag far upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud." Maria från Magdala gick då och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. Joh. 20: 11-18

Hon förstod alls ingenting

- Var har de lagt Honom, min Mästare och Herre?

Då sade Han: Maria!

Och med en gång såg hon...

- Rabbuni!

Mästaren lever!

Han är här och nu!

Så nära...

*******

I Ditt Ord, Herre, får jag se Dig, möta Dig

Du som ÄR det eviga Ordet

Där stiger Du fram

och talar till mig,

nämner mitt namn:

Återlöst

"Frukta inte, ty jag har återlöst dig,

jag har kallat dig vid namn, du är min"

Du uppenbarar Dina hemligheter

Jag förstår inte alltid

men jag tror, Herre,

att det är Du!

Jag känner Din röst,

Levande, Uppståndne, Närvarande Herre och Mästare!

*******

Du Uppståndne Herre, Jesus Kristus,

mänsklighetens enda hopp

i Dig har jag min glädje

min frid

min trygghet

min framtid

och mitt hopp

Prisad vare Du i evighet, Amen!

rövarna...och Jesus i mitten

De korsfäste Jesus och tillsammans med honom de två rövarna,

den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra,

och Jesus i mitten.

En av brottslingarna som var upphängda där skymfade honom och sade:

"Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss!"
Men den andre tillrättavisade honom och sade:

"Fruktar inte heller du Gud, du som är under samma dom?
Vår dom är rättvis. Vi får vad vi har förtjänat.

Men han har inte gjort något ont."
Och han sade: "Jesus, tänk på mig, när du kommer till ditt rike."
Jesus svarade: "Amen säger jag dig:

I dag skall du vara med mig i paradiset."

...och Jesus i mitten...

Jesus delar

Hans namn delar

den ene på den vänstra sidan

den andre på den högra

skillnaden?

fruktar inte heller du Gud?

vi får vad vi förtjänat

Jesus, tänk på mig!

...
Idag skall du vara med mig i paradiset!

Jesus delar

Hans namn delar

behöver du Honom?

behöver jag Honom?

"Jag behöver dig, o Jesus, ty jag har blott synd i mig.

Hjärtat är så mörkt och öde, är så kallt och dött i sig.

I ditt dyra blod allena kan det bliva rent och gott;

I den källan vill jag bada,i den enda källan blott.

Jag behöver dig, o Jesus, och jag hoppas se dig snart.

Vid din Faders högra sida, där din ära strålar klart.

Där hos dig med dem du vunnit med ditt blod så dyrt en gång,

får jag sjunga, evigt sjunga. Guds och Lammets nya sång."

Lina Sandell

Långfredag

Se Guds Lamm

som borttager världens synd

Skärtorsdag

När med de dina, Frälsare,

du satt i heligt brödralag för sista gången,

då var du ej i bittra tankar fången

fast Judas smög sig bort och det blev natt.

Du tänkte ej på stavar, svärd och bloss,

du tänkte på de elva och på oss.

Du tackade, du såg mot höjden opp

och dina ögon lyste himmelskt klara

när bröd och vin du helgade att vara ditt kött och blod,

som ger de sorgsna hopp.

För måltid som ger salighet och frid

dig, korsets man, ske pris till evig tid.

Din milda stämma kallar mig vid namn,

jag är välkommen, jag som dig har svikit.

Nu trotset ur mitt hårda hjärta vikit.

Du tillger allt och öppnar mig din famn.

Sin Herre själen möter.

Inga ord kan vittna rätt om friden vid ditt bord.

Men, Herre, jag är ej din enda gäst.

Här tröstas även andra

och jag känner att du förenar oss till nära vänner,

att själ vid själ med starka band är fäst.

Jag gläds åt att min fröjd ej är blott min:

ni syskon ser som jag i himlen in.

Hur kär är ej vår kyrkas altarrund!

Men ock vid andra altaren du lättar betryckta själar,

Herre, och dem mättar.

Din död är också deras tröstegrund.

Och därför ber jag som du själv har bett

att alla kristna måtte vara ett.

Jag hör en fjärran sång och cittrors ljud.

Jag ser en syn: den stora vita skaran som kämpat ut

och räddad undan faran är samlad inför dig till gästabud.

Skall jag nå dit?

Skall mången saknad vän jag sluta där i mina armar än?

Jag tror det.

Din lekamen och ditt blod

min kropp och själ till evigt liv bevarar.

Du leder mig och vårdar och försvarar.

Nytt hopp du tänder, ger mig kraft och mod.

I all min nöd är ingen verklig nöd

och glad förkunnar jag din offerdöd.

(Finlandssvenska psalmboken 81 Ola Cleve)

vid foten av ditt kors

"Vid foten av Ditt kors jag faller ner

och lyfter blicken upp till Dig och ber:

Min Herre och min Gud förskjut ej mig,

låt mina böner stiga upp till Dig!"

(Ur Sions Sånger 26:1)

Jag ber Dig,

korsfäste Mästare och Herre,

att Du skulle ge mig den nåden

att jag alltid kunde hålla min blick

stadigt fäst på Dig.

Inte se på mig själv

mina misslyckanden och tillkortakommanden

eller mina goda gärningar

endast på Dig

och vad Du gjort för mig...

Jag ber

håll mig alltid nära Dig

nära Ditt hjärta

det hjärta som brast

av kärlek

till mig

"När jag mot korset blickar fram, där ärans Herre led sin död,

känns all min vinning som förlust

och all min stolthet känns som skam.

Dig, som åt oss vann nåd och frid med bitter ångest, plågsam död,

dig bär ditt återlösta folk sitt pris och tack till evig tid."

(Ur finlandssvenska psalmboken 70:1,4)

Getsemane

Jesus,

av de steg för oss Du tagit

gränslöst tunga kändes säkert de

Du i nattens stillhet tog längs vägen över Kidron

till Getsemane.

Ty de stegen över bäcken

förde Dig från lovsång och från nattvardsbord

till en kamp så hård

att ångestsvetten blev till blod

på örtagårdens jord.

Ingen bredde kläder på den vägen,

ingen strödde palmer för Din fot,

men i lydnad för Din Faders vilja

gick Du smärta, ångest, kval emot.

Alla jubelhymnerna förtonat,

och en Judas hade Dig förrått,

och Du visste att en hatfull skara ut i natten

att Dig gripa gått.

Men jag tackar Dig av allt mitt hjärta

att i lydnad Du den vägen gick,

djupt bedrövad,

villig dock att följa frälsarvärvet Du av Fadern fick.

Herre, låt mig ofta Dig få följa

där Du vandrar över Kidron fram,

och låt aldrig någonsin mig glömma

att den vägen bär till korsets stam.

Låt mig levande och starkt förnimma varje dag

att del jag också har

i den oförskyllda, bittra plåga

Du för världens synder ensam bar.

Ty när så Ditt lidande jag skådar,

ser hur smärtans väg Du måste gå,

kan jag tro att all min synd är sonad

och att jag en gång skall himlen nå.

(Ur finlandssvenska psalnboken nr 80, Hjalmar Lihr)

...fastän jag likt lärjungarna

inte förmår vaka och be

ens en stund...

...fastän jag så ofta flyr...

...fastän...

Av Din Nåd Allena

för Din lydnads skull

Tack, käre Jesus,

att Du gick den vägen

Herrens lidande tjänare

Jesaja 53

Vem trodde vår predikan,

för vem var HERRENS arm uppenbarad?

Som en späd planta sköt han upp inför honom,

som ett rotskott ur torr jord.

Han hade varken skönhet eller majestät.

När vi såg honom var hans utseende inte tilldragande.

Han var föraktad och övergiven av människor,

en smärtornas man och förtrogen med lidande,

lik en som man skyler ansiktet för,

så föraktad att vi räknade honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar,

våra smärtor tog han på sig,

medan vi höll honom för att vara hemsökt,

slagen av Gud och pinad.

Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,

slagen för våra missgärningars skull.

Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,

och genom hans sår är vi helade.

Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg,

men all vår skuld lade HERREN på honom.
Han blev misshandlad,

men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun.

Lik ett lamm som förs bort till att slaktas,

lik ett får som är tyst inför dem som klipper det,

så öppnade han inte sin mun.

Genom våld och dom blev han borttagen.

Vem i hans släkte besinnar

att när han rycktes bort från de levandes land,

blev han plågad på grund av mitt folks överträdelse?

Bland de ogudaktiga fick han sin grav,

men hos en rik var han i sin död,

ty han hade ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.
Det var HERRENS vilja att slå honom och låta honom lida.

När du gör hans liv till ett skuldoffer,

får han se avkomlingar och leva länge,

och HERRENS vilja skall ha framgång genom honom.

Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds.

Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare

de många rättfärdiga,

och deras skulder är det han som bär.

Därför skall jag ge honom de många som hans del,

och de starka skall han få som byte,

eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland förbrytare,

han som bar de mångas synd och trädde in i överträdarnas ställe.

Marie bebådelsedag

"Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt."

Salig är du som trodde!

För att du trodde, fick du bära fram Herren själv, genom den Helige Ande.

Löftet kunde gå i fullbordan, om kvinnans säd som söndertrampar ormens huvud.

Men genom din själ måste svärdet gå...

Till korset följde du din Son,

såg Hans lidande och död

för mänsklighetens skuld och bortvändhet från Gud.

Sådan måste också vår väg vara -

Tro på Guds eget Ord och löfte

Lydnad mot Hans heliga vilja

Vandra med Honom upp till Jerusalem och Golgata

Bära kors

för Hans namns skull

Stanna vid korsets fot och låta Hans blodsdroppar falla över oss

till rening från synden

Se upp till Honom,

möta Hans kärleksfulla blick som brister i döden

höra hans milda stämma

Det är fullbordat!

- för dig, mitt barn -