Som människor möts vi på vägen,
varandra vi ger våra ord.
O Gud, låt dem ej bli tomma,
låt dem falla i fruktbar jord.
Med varsamma steg skall vi vandra,
för orden kan såra och slå,
ifall vi dem brukar vårdslöst,
utan strävan att alls förstå.
Ibland skall vi tiga och lyssna,
ibland skall vi tala om Gud.
Så ge oss de rätta orden
när vår tanke får form och ljud.
O Herre, var med när vi talar,
Gud ge oss din sanning och tro.
Vi vill att du själv skall höras,
ty först då får vårt hjärta ro.
Psalmboken 461
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar