"Olen särkynyt saviruukku,
pala palalta murtui pois.
Vain ihmettelin ja itkin, en millään murtunut ois.
Sinä Herra,minut murskasit
vaan talletit kaikki palat
niin paljon minua rakastit
Tahdoit uutta kokonaan.
Anna savelle uusi muoto,
tee minusta uusi ruukku,
niin rakkautesi nyt näytät,
taas murtunutta käytät.
Tahdon kertoa särkyneille:
ei siruja heitetä pois.
Kallista halpa savikin
Mestarin kädessä ois."
Som leret är jag i Hans hand. När Han, den store Krukmakaren, formade mig, lade Han ner i mig de gåvor och egenskaper just jag behöver, för att med mitt liv förhärliga Honom. Men om jag inte vill lyssna till Honom och leva i Hans vilja, utan gå mina egna vägar, söka min egen ära och missbruka eller låta bli att bruka Hans gåvor i mig, då måste Han ta tag i mig, omforma, kanske krossa, för att "nyskapa" det Han från början tänkt - för att Hans goda vilja skall ske i och genom mitt liv.
"Ve den som tvistar med sin Skapare, - du, en lerskärva bland jordens lerskärvor! Säger leret till den som formar det: 'Vad gör du?' Säger ditt verk: 'Han har inga händer?' "Jes. 45:9
"...den gång du viskade ditt 'bliv', du ville mening i mitt liv. Din mening i mitt väsen skriv, min Fader och min Gud." Jeanna Oterdahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar