Än en gång går vi in i fastetiden,
riktar blicken mot Korset,
platsen där Guds Kärlek klarast strålar fram.
Vi får följa med vår Mästare och Herre
de tunga stegen upp till Jerusalem,
än en gång.
Guds Kärleks offerväg.
"Ingen har större kärlek
än att han ger sitt liv för sina vänner."
(Joh 15:13)
Han gav sitt liv.
För oss.
"Jag kallar er inte längre tjänare ...
Vänner kallar jag er."
(Joh 15:15)
Tjänaren vet inte vad hans herre gör,
men Han, Vännen framför andra,
har låtit oss veta allt vad Han hört av sin Fader.
Faderns vilja
är uppenbarad genom Sonen.
"Om jag inte hade kommit och talat till dem,
skulle de inte ha synd,
men nu har de ingen ursäkt för sin synd."
(Joh 15:22)
Så är det.
Ingen ursäkt har vi för synden.
Men vi har något vida större.
Förlåtelse.
För synden.
För att Han, Vännen framför andra,
gick Guds kärleks offerväg
för oss.
Som inte är värda att kallas "vänner"
då Han säger:
"Ni är mina vänner,
om ni gör vad jag befaller er." (v 14)
"Och det befaller jag er
att ni skall älska varandra." (v 17)
"Ni är mina vänner,
om ni gör vad jag befaller er." (v 14)
"Och det befaller jag er
att ni skall älska varandra." (v 17)
Så lite kärlek
- i oss -
Så mycket Kärlek
- i Honom -
"Jesus,
tack för Golgata kors,
tack för blodet som rann,
till befrielse för oss!
Vi böjer oss ner
inför Dig och tillber;
Jesus,
tack för Golgata kors!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar