På saligprisningarnas berg

När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget.

Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom.

Då började han tala och undervisa dem:
"Saliga är de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga är de ödmjuka, de skall ärva jorden.
Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet,

de skall bli mättade.
Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet.
Saliga är de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga är de som skapar frid, de skall kallas Guds barn.
Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull,

dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er,

ljuger och säger allt ont om er för min skull.

Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen.

På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta,

hur skall man då göra det salt igen?

Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.

Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg.

Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan,

utan man sätter det på ljushållaren,

så att det lyser för alla i huset.

Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna,

så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.

Matt.5:1-16