en rök som skingras och i vind försvinner,
ett vilset löv på tidens snabba ström,
en liten låga som så snart förbrinner.
En blomma, född en vårdag, ljus och vän,
men vissnad ren i höstens frostetider.
Så är vårt liv, dess dagar flyktar hän
så snabbt som skytteln genom väven glider.
En liten tid, och porten öppen står,
den mörka port som ned till graven leder.
Du kan ej fly, Gud räknat dina år,
de runnit ut, din sista bädd man reder.
Var lugn, var trygg!
Väl brista skall de band som binder dig vid stoftets värld och gruset,
men lyft din blick att famna löftets land,
sträck dina händer mot förklaringsljuset.
allt blir dig givet,
om Honom blott du följt som älskat dig och sagt:
Jag är uppståndelsen och livet.
Jacob Tegengren i finlandssvenska psalmboken nr 564
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar