Korset

Korset

Vad du än gav mig, kors, ej sorg det var,

men mod att alla livets sorger bära

och kraft att frid av himmelen begära

i namn av Honom, som dig ödmjukt bar.

I dig mitt skydd, i dig min tröst jag har,

din lära segerns är, och ljusets lära.

Och när mig dödens natt en gång är nära

du gör den natten för mig ljus och klar.

Dig tackar jag när jag mot seger går,

du tröstar mig när jag besegrad står,

du är till rikedom mitt hjärta givet.

För din skull går jag gärna tunga steg.

Din väg är kärlekens och livets väg

och du är nyckeln, kors, för mig till livet.

(Kaj Lindgren)

Hösttankar

Vad är vårt liv? En hastigt flyktad dröm,

en rök som skingras och i vind försvinner,

ett vilset löv på tidens snabba ström,

en liten låga som så snart förbrinner.

En blomma, född en vårdag, ljus och vän,

men vissnad ren i höstens frostetider.

Så är vårt liv, dess dagar flyktar hän

så snabbt som skytteln genom väven glider.

En liten tid, och porten öppen står,

den mörka port som ned till graven leder.

Du kan ej fly, Gud räknat dina år,

de runnit ut, din sista bädd man reder.

Var lugn, var trygg!

Väl brista skall de band som binder dig vid stoftets värld och gruset,

men lyft din blick att famna löftets land,

sträck dina händer mot förklaringsljuset.

En dräkt så vit och fröjd evinnerlig och helgelse och frid,

allt blir dig givet,

om Honom blott du följt som älskat dig och sagt:

Jag är uppståndelsen och livet.

Jacob Tegengren i finlandssvenska psalmboken nr 564