tills dagen gryr

"som ett ljus som lyser på en mörk plats"

 sådant är Ordet

i den värld som mörknar allt mer

mina fötters lykta, ett ljus på min stig

det enda säkra jag har att hålla mig till

medan jag vandrar

väntande

på Dagens gryningstimma

och snart

snart

skall den gry

Dagen

då mörkret viker

och Morgonstjärnan strålar klar

och jag ser

 

- ansikte mot Ansikte -

"år efter år ilar bort"

Tiden försvinner i hast som en dröm, år efter år ilar bort...

Så börjar en gammal sång. Och idag känns den sången så sann, så sann!

Tre år sen jag sist var inne här! Tre år!

Det är helt otroligt.

På sin höjd kunde jag tänka mig att det var senaste höst.

En del har hänt i livet, men det mesta är sig likt i den egna lilla världen.

I stora världen utanför har det det hänt desto mera.

 Och mera händer hela tiden, i ökande tempo.

 

Hur länge till dröjer Han som skall komma?

Hur länge kan Han se på?

 

Hans Kärlekshjärta väntar på dem som ännu inte fått höra om Honom.

Väntar på dem som hört, men inte tagit emot.

Och på dem som medvetet vänt Honom ryggen.

 

Ännu är nådens tid.

Hur länge?