VÄLKOMMEN

"Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det." Jes.55:8-9

tisdag, oktober 16, 2012

höstbön

...inför 17.10.2012...



 Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd skall stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.
(Finlandssvenska psalmboken 499)


måndag, september 17, 2012

inte alltid rosor på jämn väg


men också stenen kan slå ut i blom


om du vill bära den till korsets fot 



fredag, maj 11, 2012

när droppar faller

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna
och vilja falla.



Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Karin Boye





måndag, maj 07, 2012

...när knoppar brister...




Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

 

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

Karin Boye




söndag, maj 06, 2012

vet du inte, har du inte hört...



Lyft upp era ögon mot höjden och se:


Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn - ingen enda uteblir.

Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå:
"Min väg är dold för HERREN. Gud bryr sig inte om min rätt"?


Vet du inte, har du inte hört att HERREN är en evig Gud,
som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och utmattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.

Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka.

Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.


Men de som hoppas på HERREN får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas,
de färdas framåt utan att bli trötta.

onsdag, februari 22, 2012

Askonsdag

Men nu, säger HERREN,
vänd om till mig av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.

 Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,
och vänd om till HERREN, er Gud. Ty nådig och barmhärtig är han,
sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda.

Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sig
och lämnar en välsignelse kvar efter sig
till matoffer och drickoffer åt HERREN, er Gud.

Blås i horn på Sion, pålys en helig fasta,
lys ut en helig sammankomst.

Samla folket, helga församlingen,
kalla samman de äldste, samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
 Må brudgummen komma ut ur sin kammare
och bruden ut ur sitt gemak.

Må prästerna, HERRENS tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga:
"HERRE, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas
och bli till en nidvisa bland hednafolken.
Varför skulle man få säga bland folken:
Var är nu deras Gud?"

Joel. 2:12-17