Också denna jul skall stjärnan tändas.
Portar av ljus upplåta sig.
Strålbyggda trappor leda en längtan högre och högre.
Men de flesta av oss skall se mot gatan och ingenting märka.
När den lilla gossen kommer emot oss,
en helt vanlig liten gosse med ett magert ansikte,
kloka ögon och lappade armbågar,
lite för stora kängor, våta av snö,
skall de flesta av oss sluta sig hårt för hans stumma vädjan.
När vi klär våra granar rör vi vid eviga symboler,
när vi tänder ljusen stiger heligheten fram i lågornas renhet,
när vi ger våra gåvor är våra handlingar fulla av visdom och betydelse.
Ändå vet vi inte.
Våra ögon är slutna för det verkliga skeendet.
Våra öron hör inte budskapet, inte midnattens sång.
Våra läppars stumhet bekräftar vår utestängdhet.
Vad är julen för oss?
Också denna jul är stjärnan tänd
och Guds son en gosse på jorden.
Vilken vädjan från himmelriket är icke nedstigen till världen!
Vid vår grind, vid vår dörr, vid vårt hjärta Guds utsträckta hand.
Viola Renvall
